kristen.webblogg.se

Förra söndagen fick jag uppleva en hemsk upplevelse. Min familj frontalkrockade med en bil, och vi hade verkligen änglavakt. Det kunde ha gått så mycket värre. Vi fick åka in till sjukhuset, och har fortfarande skråmor, men mår relativt bra. I detta inlägg kommer jag inte lägga största fokus på olyckan, utan mest om hur min syn på Gud påverkade mig efter olyckan. 

 

Det jag blev rörd av, var att det var så många människor som brydde sig om mig. Jag har alltid haft dålig självkänsla och självförtroende, men just när hela livet hade vänts uppochner kunde jag däremot ta emot den vänlighet folk gav mig. Vanligtvis tar det lång tid för mig att få beröm m.m att fastna, och en sån grej skulle kunna vara att jag inte insåg att alla människor som på något sätt hjälpte mig faktist gjorde det för min skull.

 

Mitt i allt kaos insåg jag att jag faktiskt är VÄRDEFULL! Att jag är VIKTIG! Jag har ju inte riktigt känt mig sån innan, på grund av dålig självkänsla och självförtroende. Jag insåg också att livet är oerhört skört, och man vet aldrig när det är över. 

 

Har idag varit i skolan igen efter allt som hänt, och jag blev glad att så många brydde sig. Jag insåg att jag faktiskt varit saknad. Att vara saknad i skolan är jag inte van vid, men det är ju något postivt. 

 

Det är ju också snart alla hjärtans dag, och då tänkte Ny Generations-gruppen som jag är med i på min skola, att vi skulle sätta upp pappershjärtan på alla skåp. Så här fina blir de!

 

 

 

Det kanske kan hjälpa någon som kanske kommer till skolan med en klump i magen. Det kanske också kan hjälpa någon som verkligen behöver kärlek och omtanke. Det lilla kan göra något riktigt stort!

 

Med tanke på att det lilla kan göra något riktigt stort, så var jag nyligen på utbildningshelg för unga konfirmandledare, vilket jag numera är. Sista dagen fick vi i uppgift att hålla en gudstjänst. Den gruppen jag var placerad i fick i uppgift att predika genom ett drama. Vi gjorde ett drama på liknelsen om senapskornet och surdegen. Den finns att läsa i Matt 13:31 - 34  

 

Kortfattat handlar den om att något som är väldigt litet, och inte så märkvärdigt för världen, kan växa sig till något stort och betydelsefullt. Precis det som jag hade predikat om tidigare under dagen, skulle alltså visa sig handla om mig och mitt liv några timmar senare. 

 

Alla hjärtans dag är en dag som nästan går ut på att tävla om vem som får flest hjärtan och mest uppvaktning. Detta för att man då skulle på något sätt vara "mer" älskad än de andra. Kärlek är till för alla, och kärlek handlar inte om att springa runt att samla hjärtan. Alla människor är lika mycket värda, men det finns nog många människor som glömt bort det viktiga budskapet!

Detta ville min Ny Generations-grupp råda bot på. Vi bestämde oss för att klippa ungefär 2000 pappershjärtan, som motsvarar det antal elever som ungefär går på skolan. Kanske kan någon som verkligen behöver kärlek bli jätteglad. Det kan ju faktiskt förändra någons liv. För vissa kommer det säkert bara vara en pappersbit, som kanske hamnar i papperskorgen. Men de har iallafall fått ett pappershjärta, som är klippt med omtanke. Så enligt mig är det faktiskt lite mer än bara ett pappershjärta. 

 

Så här passar verkligen liknelsen med senapskornen och surdegsbrödet in väldigt bra. 

 

Detta handlade dramat om:

 

En ny tjej börjar i en klass där stämningen inte är så bra. Läraren ser till så att eleverna mobbar varandra, medans en av eleverna är lärarens vapendragare, och får göra allt som de andra inte får göra. Tillexempel att ha på sig kepsen, som de andra absolut inte får ha. När någon hamnar i knipa, kommer den nya tjejen och hjälper den utsatta, såsom att trösta när en gråter för att hunden dött, och de andra skattar. Hjälper en tjej upp som blivit fälld m.m. 

 

Efter rasten har alla elever plötsligt ändrat åsikt, och står på den nya tjejens sida, att man ska vara snäll. Däremot ställer de sig emot läraren och en bråk bryter ut, tills den nya tjejen berättar om den gyllene regeln, och alla blir sams igen. 

 

Det här är ett bevis på att bibeln är aktuell även idag. Detta kan vara vardag för någon. 

 

Jag tänker också att om mitt liv har en mening, borde det ju vara så att det också var en mening med att jag klarade mig såpass bra från den här hemska trafikolycka. Visst har jag mardrömmar och små krämpor, men Gud får hjälpa mig igenom det. Det här är något jag måste lära mig med. Så de tre olika sorters hjärtana vi ska sätta upp på skåpen talade verkligen till mig. 

 

JAG är ÄLSKAD

 

JAG är VÄRDEFULL

 

Det finns en MENING med mitt LIV. 

 

Detta gäller inte bara mig, utan även alla människor. Alla har en särskild uppgift. Det kanske dock kan ta tid att komma på vad ens uppgift är, men det finns en för alla. Dessutom är du alltid älskad av Gud, så även fast du kanske känner dig mest avskyvärd av alla, finns alltid Gud. Han älskar dig alltid. Han kanske inte gillar allt vi gör, men han älskar så mycket så att han kan förlåta oss. 

 

 

Att bara säga hej till en person, kan rädda en persons dag. Ett leende gör också otrolig skillnad. Man behöver inte anstränga sig för att göra en person glad. Oftast räcker det med det lilla enkla. Det finns så många ledsna människor i världen idag, så världen behöver fler leenden. Världen behöver bli mindre egocentrisk runt att "samla" kärlek. Kärlek kan man inte ta, den kan man bara få eller ge. Så varför ens försöka samla på kärlek när man ändå inte får ut något av det? Det är bättre att få kärlek, eller ge bort den. Att skapa den själv blir så fel. Det är inte riktig kärlek. 

 

Nu blev det lite tema kärlek, men det är ju rätt lämpligt eftersom det är det som gör folk fullständigt blinda den 14 februari varje år. Uppskattning kan man visa alla dagar om året, dygnet runt, så varför göra det så speciellt just på en enda dag? Jag är inte emot alla hjärtans dag, men det är just denna hysteri som går till överdrift. 

 

Det jag vill säga med det här är att alla borde varje dag intala sig själva att:

 

 

(Lyssna på texten till Du är älskad där du går, den är så bra).