Detta är inget aprilskämt
Idag var mormor och morfar hemma hos oss och fikade. Jag har bestämt mig för att döpa mig och mormor och morfar visste inte om det. Först tyckte jag det var pinsamt att säga något, men när de skulle åka hem igen berättade jag tid och datum och att de var välkomna på mitt dop och sen vart det var. Jag kunde inte riktigt tolka deras reaktioner, men det hade de nog inte väntat sig, för de såg lite fundersamma ut. Men det var inte så jobbigt att berätta som jag trodde, och jag hade förväntat mig att de skulle fråga ut mig väldigt mycket. Men det gjorde de inte så det var skönt.
Sen ringde jag till farfar och berättade när jag ändå höll på med "sanningens minut". Reaktionen där var inte heller den jag förväntade mig, och det var på ett positivt sätt. Vad jag har oroat mig för hur de skulle reagera.
Men när jag ändå håller på med "sanningens minut" så kan jag säga att jag bett till Jesus att jag skulle få mod att berätta. Så samtidigt som jag fick bönesvar fick jag en bonus för att de reagerade på ett helt annat sätt.
Men nu ska jag fortsätta att försöka göra iordning min blogg och lösa alla problem som uppstått.