Min väg till Jesus sista delen

Här kommer sista delen om berättelsen till min väg till Jesus. Den handlar om vad som hände efter att Simon varit här och jag hittade tillbaka till Jesus.

Dagen efter var jag ute på promenad. Jag satte på musik på mobilen och gick och lyssnade på. Då började jag sjunga med och högt dessutom. Jag sjunger aldrig när jag är ute och går, och har lite scenskräck. Det var en sång befrielse, och jag kan säga att det hade varit helt otänkbart innan.

Jag hade ett problem som jag mådde dåligt över, och det gör jag lite nu också, men absolut inte på samma sätt.
Det problemet har blivit mycket mindre och det är inget hinder för mig längre, även fast det fortfarande kan vara ångestfyllt så kan jag fortfarande hantera det mer.

Men det coolaste av allt var nog det jag tänker berätta nu.

Innan jag mötte Jesus den där söndagen var kemi det värsta ämnet i skolan. Det var väldigt jobbigt och jag fick alltid ångest när vi skulle labba, så jag fick gå ut för jag klarade inte av att stanna kvar där inne när hela klassen var där. När jag kom ut i korridoren slutade det ofta med att jag började gråta, ångesten var för stark för mig. Jag kunde inte andas och det var som en kniv vid hjärtat och benen och armarna kändes som spagetti och det kändes som jag skulle svimma. Jag vet inte varför det blev så, men en anledning är att några som vi kände väl var med om en olycka, och kemi påminde mig ständigt om detta. Jag hoppades att vi inte skulle behöva ha nationella prov i kemi.

Det första labbtillfället kom efter att Simon varit här. Jag ville bara fly. Jag ville inte. Jag vågade inte. Jag var rädd. Jag hatade kemi. Det var min värsta fiende i skolan. Speciellt frätande syror och gaser. Lektionen drog i gång och hela jag skakade. Jag ville därifrån. Men jag hade bestämt mig. JAG SKULLE STANNA! Jag labbade tillsammans med en klasskompis som vi alltid brukade göra. Jag var väldigt reserverad och tittade bara på. Jag ville inte ta i någonting. Men när vi skulle plocka ihop bestämde jag mig. Jag skulle hjälpa till att plocka ihop. Jesus var ju med mig, så inget ont skulle hända. Jag tog i en bägare med frätande syra. Jag råkade spilla. Panik? Nej, jag ställde bägaren på en annan bänk, hämtade en trasa och torkade upp. Sen tog jag reda på resten av det som skulle plockas ihop. Lektionen tog slut och vilken befrielse! Och jag hade inte fått någon ångest heller. Först insåg jag inte riktigt vad jag hade gjort. Men ett berg som jag försökt att klättra upp för hade försvunnit. Nu skulle jag minsann bevisa för mig själv att jag klarar allt tack vare Jesus hjälp.

Jag blev mycket gladare också och var inte deprimerad så ofta. Jag började få svar på massa frågor som bara Gud och Jesus kunde svara på.

Jag har blivit mer självsäker och jag har slutat att vara rädd för saker. Det händer att jag blir rädd, men då pratar jag bara med Jesus så blir allting bra. Jag har funderat lite på varför jag var rädd för så mycket. Jag var nog rädd att dö, för det var jag. Och det var kanske det som orsakade allt. Men nu är jag inte rädd för döden längre, för jag vet att himlen finns.

Det här var berättelsen om hur jag blev den person jag är idag.

Vägen till tron | | 3 kommentarer |

Panikfyllda dagar

I några dagar har mitt liv känts rörigt. Det var dagar fyllda av ångestattacker och en oerhörd stress för att jag kände mig jagad. Jag har mig själv att skylla lite grann, men jag hade inte trott att det skulle sluta på det sättet som det gjorde. Ångesten var så stor och jag försökte göra saker som jag mår bra av. Då brukar den försvinna, men känslan av att jag var jagad fanns kvar. Allt slutade med att jag hade panik inombords. Även om jag gjorde så gott jag kunde för att lösa allt och försöka låtsas som att ingenting hade hänt, var det bara Jesus som kunde hjälpa mig helt och hållet. Jag skrek allt jag kunde i huvudet att Jesus skulle hjälpa mig. Vad hände? Jag förstod ingenting.

Jag kände mig oerhört liten och hjälplös och jag vet inte varför jag reagerade som jag gjorde. Det var ingen stor sak egentligen. Men hela situationen var skrämmande och som jag redan nämnt stressande. Det var inte bara i riktiga livet som jag blev påmind. Det fanns även på internet. 

Jag var tvungen att "stänga av". Jag bad Jesus om hjälp. Jag vet faktiskt inte alls varför det blev som det blev, men Jesus fick ta hand om det här. Jag hade redan fullt upp med att försöka förstå vad som egentligen hände. Efter det började jag läsa bibeln. Jesus och bibeln var den enda "medicinen" just då. Jag hade redan provat med allt, och ingenting annat hjälpte mig.

Jag brukar alltid ha en penna nära till hands när jag läser bibeln så jag kan strycka under saker som jag fastnar för. Det blev väldigt mycket understruket den gången. När jag läst bibeln länge kände jag mig lite bättre till mods. Paniken försvann men ångesten finns fortfarande kvar. Men den är inte lika stark, för jag vet att oavsett hur detta slutar, löser Jesus det på det sätt som det är meningen att det ska sluta. Jag behöver inte känna så som jag gör nu. Jag är ju trygg hos Jesus.

Men även fast det fortfarande finns kvar ångest har jag redan märkt en stor skillnad från igår. Det är det som är det härliga. Jesus hör alla våra böner och hjälper oss med våra problem.

Just nu lyssnar jag på den här låten, jag tycker att texten är så härlig:

Tro | | Kommentera |

Han är alltid med oss

Det bästa med Jesus är att han alltid är med oss. Det kände jag när jag var bortrest. Det var ett tillfälle då jag hade ont i ryggen efter en klumpig vurpa och kunde knappt röra mig. Jag hade bett Jesus om hjälp förra gången jag hade jätteont i ryggen, och då fungerade det. Så varför borde det inte fungera nu när det inte var lika illa? Men det var tillräckligt för att bli galen på.

Jag låste in mig på toaletten för jag ville vara i fred. Och Jesus sa till mig att gå in på toaletten och be. Jag satte mig på golvet så gått jag kunde och började be för att ryggen skulle bli bra. Då blev det varmt i fötterna som om han tog tag i mina fötter och sen kändes det som det rann varmt vatten efter ryggraden och det blev varmt på 3 ställen på ryggen.


När jag hade bett klart blev ryggen bättre. Jag kunde röra mig utan att det gjorde ont, även fast jag fortfarande var lite stel. Gud är god.

Upplevelser | | Kommentera |
Upp