kristen.webblogg.se

En vanlig dag i Herr Enbart Sakligs liv, ser ut på följande sätt. 

Herr Enbart Saklig kliver upp ur sängen exakt 43 minuter innan han går till jobbet. För det tar exakt 43 minuter att göra sig iordning. Att slösa en sekund mer i onödan på att göra sig iordning till jobbet, det är trams.

Herr Enbart Saklig har en bil. Men han kör aldrig bil till jobbet. För då skulle han ju gå ut till bilen, i tron om att den fungerar som den ska. Och inte nog med det. Han måste också tro att det varken är några olyckor, vägarbeten eller bilköer. Och om Herr Enbart Saklig går runt och tror en massa saker, kommer det en dag sluta med att han kommer försent till jobbet, för att han trodde att det var problemfritt att köra bil. Och det går inte för Herr Enbart Saklig. Att tro, det är trams.

För att slippa gå runt och tro en massa saker, genom att köra bil, väljer Herr Enbart Saklig att promenera till jobbet. Men han tar aldrig den snabbaste vägen. Utan en omväg. För det är nämligen så, att tar Herr Enbart Saklig den korta vägen, behöver han korsa en bro, som han tror håller. Men det finns ju inga bevis för att bron håller. Bron är ju ganska gammal, så den kommer säkert braka ihop vilken minut som helst. Att tro, det är trams. 

När Herr Enbart Saklig kommer hem, efter ytterligare en dag av enbart sakliga slutsatser, som stärkts av bevis, sätter han sig vid köksbordet och äter middag med sin fru. 

Då säger frugan:

- Men Enbart Saklig, om du inte kan tro på nånting, utan att ha bevis, hur vet du då att jag älskar dig? 

Herr Enbart Saklig svarar: 

- Det kan jag inte veta, för det finns inga bevis. Jag måste tro att du älskar mig. Så det är därför som jag har fixat skilsmässopapper idag. 

Ibland är det svårt att tro. Ibland vill vi gärna vara som Herr Enbart Saklig, och söker bevis för dittan och dattan. 

Och det kanske är under våra mörka perioder, som vi håller med Herr Enbart Saklig. Men vad är då skillnaden mellan Herr Enbart Saklig, och en kristen människa? 

I min värld, så tror jag, att i mörka perioder, kommer det vara kolsvart för Herr Enbart Saklig. Eftersom han ska ha svar på allt. Och eftersom han inte kan tro, kommer han heller inte se det ljus som Jesus tänder för honom. Ska vi prata om trams, så är Herr Enbart Sakligs syn på livet trams. För om han släpper in Jesus i sitt liv, kommer Jesus se till att det löser sig, även om bilen är trasig, eller bron rasar samman. 

Skillnaden mellan att tro, och att inte tro, är att den som tror, kan ändå se ljusglimten, även om det är kolsvart runtomkring, och världen har rasat samman. På så sätt, är det enklare att må bättre, och hämta sig från motgångar bättre. Men Herr Enbart Saklig väljer att inte se ljusglimten. Och det kommer göra hans vandring mycket tyngre. 

Enligt mig, är det upp till var och en om man vill gå med Jesus. Men jag rekommenderar alla som läser det här, att faktiskt göra det. 

Jag var ytterst tveksam till att det faktiskt fungerade, när jag bestämde mig för att gå med Jesus. Jag var som Herr Enbart Saklig. Jag behövde ha bevis. Men nu har jag inte råd att gå i samma spår som Herr Enbart Saklig. Jag måste tro på vad Jesus lovat, och vad som står i bibeln. För jag vet att det är sant. Och mitt bevis, är det starkaste beviset av alla bevis. För utan Jesus vid min sida, skulle mitt liv falla samman totalt.  

Jag hittar inget bra ord. Men det enklaste sättet jag kan beskriva vilken betydelse Jesus har för mig, för att jag inte ska bli Herr Enbart Saklig är: 

Jesus är min starkhet, min lovsång, min idol och min hjälpare. I hans armar, kan jag gråta ut. I hans armar, får jag ro. Och som det står i 1 korinthierbrevet 15:10. "Genom Guds nåd, är jag vad jag är". 

Ett annat sätt för mig att beskriva varför det är viktigt för mig att vara kristen är genom en låt från Taizé. Jag har översatt den till svenska, så är det enklare att förstå.