kristen.webblogg.se

Fortsättning från nästa vecka. Om du inte minns, så kan du klicka på länken här nedan och friska upp minnet.

http://kristen.webblogg.se/2012/april/min-vag-till-jesus-del-1.html

Sommarlovet kom och konfirmationsläsningen började. När en vecka hade gått flyttade en ny tjej hit där jag bor. Och hon började i konfirmationsgruppen. Jag hade chattat med henne på facebook helgen innan eftersom vi hade blivit vänner där. Jag kände henne inte innan men jag visste att hon skulle flytta hit sen januari det året. Jag hade ingen direkt kompis i konfirmationsgruppen. Klart att det fanns klasskompisar där men min kompis hade konfirmerat sig med den andra gruppen. Jag och den nya tjejen pratade inte så mycket. Ganska mycket för att jag var blyg och jag antar att det var ännu värre för henne. Veckorna gick och snart var det dags för konfirmationsredovisning. Vi skulle spela upp musikalen jesus christ superstar.

Då började jag fundera lite mer. Den där Gud kanske finns? Men finns han så ser han inte mig. Han hatar mig för jag är inte lika mycket värd. Det var så jag tänkte. Mycket berodde på mitt dåliga självförtroende och att jag fortfarande mådde dåligt.

Nästa dag var det dags för konfirmation. Då funderade jag på vad jag höll på med. Varför gjorde jag det här? Om Gud och Jesus inte finns, varför gör jag det här? Jag tror inte på Gud, men jag konfirmerar mig. Varför?Konfirmationsgudstjänsten satte i gång och jag förstod fortfarande inte vad jag gjorde i en kyrka, och definitivt inte varför jag var på väg att konfirmera mig. Nu började jag fundera på riktigt. Finns Gud?

Konfirmationsgudstjänsten tog slut och sommaren fortsatte. Hösten kom och en kväll skulle mamma iväg på något som hette Arton noll noll i Pingstkyrkan. Hon frågade om jag ville med men jag ville inte. Jag hade tröttnat på kyrkor efter att ha gått på gudstjänster under närmare ett år på grund av konfirmationsundervisningen. Jag stannade hemma och fortsatte att sitta framför datorn. Mamma och brorsan kom hem och berättade om kvällen. Då tyckte jag att de fördomar jag haft att kyrkan var tråkigt kanske inte gällde där. Hade jag missat något? Hade jag begått ett misstag?

Det gick en månad och Arton noll noll skulle äga rum igen. Den här gången ville jag följa med. Jag tänkte att det inte skulle skada att följa med och se vad det var för något. Om det inte var kul behövde jag ju inte följa med nästa gång. Direkt när det började märkte jag att det inte alls var som jag föreställt mig. Jag hade jättekul istället för jättetråkigt som jag innan trodde att jag skulle ha. Ytterligare en månad gick och det var Arton noll noll. Nu började tankarna snurra igen. Det verkar faktiskt som att Gud finns. Det de säger är nog inte så dumt ändå. Gud måste väl ändå finnas? Jag funderade inte så mycket, men jag fick allt oftare känslan att jag kände mig ensam, även fast jag stod bland en massa folk. Jag försökte komma på hur jag skulle fylla tomrummet jag kände.

Tiden gick och det blev december, och det var dags för sista Arton noll noll för året. När jag satt där inne började jag skaka, inte så att det syntes. Men jag kände något. Jag visste inte vad det var, men något kände jag. Julen kom och jag la märke till att jag tyckte att julen var något mer än bara julklappar och vanliga traditioner. Vad var det för något?

Fortsättning nästa vecka som vanligt.